Lisa Elmqvist Historia

Att Lisa Elmqvist skulle bli fiskhandlare stod skrivet i stjärnorna. Den 24 juli 1894 föddes hon på Muskö, där den lilla flickan fick insupa fisket och fiskhanteringen redan med modersmjölken. Från “Låga Ryttartorpet” stammade hennes förfäder. De var fattiga människor som i stort levde på fisken de själva fångade, vid Tuppudden på Muskö i Stockholms skärgård. Farföräldrarna var mer eller mindre fångar under den ryska ockupationen efter Karl XII, men ryssarna gjorde oss åtminstone den välgärningen att just vid Muskö muddra och därmed göra farvattnet rikt på strömming. Och just strömming var något som i sinom tid skulle bidra till Lisas odiskutabla framgång som fiskhandlare i Östermalmshallen. Redan som en mycket ung kvinna hamnade hon i fiskhamnen och fick lära sig att hantera de egensinniga rospiggarna. Sjöblom på Norröra var en karsk karl i skärgården, med den fulaste “pigge” ett mänskligt öga någonsin skådat, men när han ackorderade med Lisa var han from som ett lamm.

Det tog inte lång tid innan den handlingskraftiga Lisa Elmqvist hade eget stånd på Munkbron, redan år 1910. Efter ett decennium rikt på erfarenheter arbetade hon också en kortare tid vid fiskdisken i NK, från 1920.

Sex år senare,1926, köpte sig Lisa ett eget stånd i Östermalmshallen. Där etablerade hon början till vad hennes kollegor kom att beteckna som Europas finaste fiskaffär. Lisas personliga språkbruk gentemot kunderna blev också finare i kanten, men kom det en fiskhandlare och försökte leverera gammal fisk fick han en rejäl avhyvling på skärgårdsfolkets eget barska tungomål. Detta var för övrigt samma år som det första elektriska tåget avgick från Göteborg till huvudstaden. Bara ett år tidigare hade en viss Greta Gustafsson ansökte hos Kongl. Majestätet om att få ta namnet Garbo, och året före det hade tidningarna i feta rubriker utropat: “Han klarade det.” Den som åsyftades var förstås Charles Lindbergh, först att ensam flyga över Atlanten.

Lisa startade sitt stånd med två anställda biträden och – efter tidens sed – en springpojke vid namn Enar. Trots sitt mobila yrke blev sannerligen ingen hoppjerka, utan stannade kvar ända till sin pensionering. Med tiden fanns det ingen reparation eller ombyggnad som Enar med sin livslånga erfarenhet av Lisas verksamhet inte klarade av. I början av 30-talet såldes stora mängder räkor för 7 à 8 öre hektot. Ibland kunde priset gå upp till hela 12 öre hektot, vilket fick kunderna att klaga bitterligen och visst köpmotstånd uppstod. Hummer kunde man vid den tiden få för 3 a’ 3.50 kilot. Idag kan det vara svårt att tro på sådana priser, men de är fullt korrekta.

Tiden gick, såren efter Kreugerkraschen började läkas, likaså upprorsstämningen efter skotten i Ådalen. Regeringstaburetterna bytte ägare och i Tyskland mullrade det oroväckande. Lisa skaffade sig 3 nya affärer, på Röda Bergsgatan, Malmgårdsvägen och Valhallavägen. Samtidigt var tiden mogen att pensionera dragkärran och skaffa sig sin första bil för transporterna.

Lisa förstod också vinsten av att handla direkt. Som skärgårdsflicka hade hon värdefulla känningar i Stockholms skärgård. Hennes popularitet var också sådan att hon utan större problem kunde få skärgårdsfiskarna att komma raka spåret till henne i Östermalmshallen och sälja sina bästa fångster. Västkustfisk av lika fin kvalitet köpte hon direkt i Göteborg.

I början av 40-talet sålde Lisa sina butiker på stan, koncentrerade sig på Östermalmshallen och tog in sonen Hans som delägare. Av sin moder fick han lära sig från grunden hur det var att bli och vara en duktig fiskhandlare. Det var inget lätt arbete. På den tiden fanns inga maskiner som exempelvis rensade strömmingen, utan det gjordes för hand. Det var två mans arbete att rensa 250 kilo strömming för leverans nästkommande dag, vilket inte var en ovanlig beställning från flottan eller flyget under krigsåren. Att klara den typen av leveranser bidrog till Lisas framgång.

Eriksson & Andersson, hennes närmaste granne, hade fått nog av näringen 1945 och sålde till Lisa efter påtryckningar av sonen Hans. Han trodde på utvecklingen och fiskhandelns framtid trots de svåra åren kring 30-talet. Det var sannerligen inte någon nådig tid för en fiskhandlare, lika lite som för det stora flertalet av svenskarna. Förutom den allmänna arbetslösheten fanns det också en hård konkurrens från den tidens “kedjor”. I Östermalms Saluhall var trycket hårt från ett större företag som hette Förenade Livs. De höll sig med ett antal sandwich-män som gick runt på stadens gator med plakat och annonserade vad FL:s fisk och skaldjur kostade. Ofta var det priser som låg under vad Lisa fått betala vid sina partiköp. Kedjeföretagen var inga änglar på den tiden heller.

År 1951 var tiden mogen för ännu en förstärkning. Då kom kusinen Fröken Marianne in från skärgården. Hon hade en förmåga att på ett oefterhärmligt sätt presentera innehållet på fiskdisken så att det verkligen vattnades i munnen på kunderna. Dessutom kunde den stråkföring hon var mäktig med laxkniven göra en cellist i Hovkapellet grön av avund. De nya delikatesserna rimmad och rökt lax introducerades år 1952, och två år senare, 1954, blev Lisa Elmqvist ett Aktiebolag.

Affärerna i övrigt gick sin gilla gång på Lisa Emqvist AB. I början av 60-talet tröttnade man på att hacka isblock för hand och att använda gamla isdiskar. Dessa isblock vägde hela 42 kilo och kostade 3 till 4 kronor styck. De nya diskarna som införskaffades byggde på idén att man till kvällen skulle fylla på med vatten och sedan – hokus, pokus – på morgonen fanns det massiv isbana att lägga upp fisken på. Nu var det dags för ytterligare förstärkning på personalsidan. Efter avslutad skolgång kom sonsonen Christer in i bilden året 1963 och så hade man tre generationer Elmqvist verksamma bakom disken. “Stugan” blev en smula trång, men den olägenheten avhjälpte man genom att exploatera fyra nya ståndsnummer och så var problemet ur världen.

Lisa pensionerade sig 1968 med omedelbar verkan efter en dispyt generationerna emellan. Den legendariska damen levde sedan i ytterligare 10 år. Affären utökades med en ostron- och skaldjursbar, där kunderna medan de var inne för att handla annat kunde prova och avnjuta havets många läckerheter à la Lisa.

Trots att hon själv numera var pensionär, levde hennes erfarenheter, kunskaper och bejublade recept kvar inom det unika företag som blev hennes livsverk. Sedermera byggdes också en ny delikatessdisk på det lilla torget framför stånden.

År 1975 renoverades Östermalmshallen med nya golv, storköksutrymmen samt ett källarförråd som medförde stora kyl-, frys- och lagerutrymmen.

Sedan början av 80-talet finns även fjärde generationen Elmqvist representerad genom barnbarnsbarnen Ulf, Ninna och Peter Elmqvist. Hans Elmqvist pensionerades 1985. 1986 utökades firman med ytterligare stånd och ostronbaren byggdes om till fiskrestaurang. Det medförde att idag är Lisa Elmqvist inte bara fiskaffär och fiskleverantör med landets ledande fiskkrögare som kunder, utan har också en av landets absolut högst rankade fiskrestauranger. Med sina egna råvaror, recept och unika bakgrund är den alltid på topp i tidningarnas återkommande krogtester.

Samtidigt är hallen en av Stockholms mest originella miljöer. Att äta mitt bland de finaste råvaror är något som inte ens matmetropolen Paris kan erbjuda längre. Miljön och stämningen i Östermalmshallen är mycket lik de gamla Les Halles. Den fina miljön utnyttjade man på Lisa Elmqvist genom att börja ordna större festarrangemang, för allt ifrån 15 ända upp till 550 gäster. 1988 fick Lisa Elmqvist möjlighet att överta en vaktmästarbostad som byggdes om till kontor. Det var efterlängtat, eftersom det administrativa arbetet under alla dessa år hade utökats väsentligt.

Nittonhundratalets sista årtionde blev en dynamisk period för Lisa Elmqvist. Under början av decenniet gjordes de första försöken med uteservering på Östermalmstorg. Detta resulterade så småningom i att man byggde en egen liten fristående krog på övre delen av torget. Öppningen skedde år 1995, och under namnet lisapåtorget blev det snart en populär kvarterskrog att slinka in på under vinterhalvåret. Till sommaren ordnade också man en stor, solig uteservering med parasoller, vindskydd och en grill. Den inbjudande miljön som snabbt kom att bli ett av stadsdelens mest omtyckta tillhåll för flanörer och turister.

Inne i saluhallen förvärvade man också sin närmsta granne och mest framstående konkurrent, restaurangen Gerdas Fisk. Respekten för denna omtyckta medtävlares ryktbarhet när det gällde prima fisk och skaldjur var så stor att Gerdas Fisk fick behålla sitt namn – trots att det nu drevs som en del av Lisa Elmqvists verksamhet.

Ytterligare en butik i hallen, S A H Delikatesser, förvärvades också för att förvandlas till en hälsokostinriktad snabbmatsbar under namnet Planet Food. Färskpressad juice, nyttiga wraps och annan välgörande mat för stressade citymänniskor stod på menyn.
I samband med allt detta stod man inför ett nytt generationsskifte inom familjeföretaget Lisa Elmqvist, vilket inleddes med att Ulf Elmqvist blev ny VD år 1997. Nya tider, nya seder, så nu fick Lisa Elmqvist också ett modernt, datoriserat kassasystem.

Eftersom hela Östermalmshallen genomgick en omfattande upprustning, ombyggnad och modernisering under samma period, kunde också den nya ledningen se till att LE fick ett eget nytt och fräscht storkök, ett nytt kontor och en privat varuhiss till gårdens parkering. Till detta kom också ett eget kokeri och konditori i saluhallens källare. Företaget Lisa Elmqvist stod nu väl rustat, förberett och förnyat på alla plan inför det nära förestående millenniumskiftet.

Det nya årtusendet celebrerades av Lisa Elmqvist med ett nytt ansikte utåt. Företagets logotyp fick en ansiktslyftning, vilket följdes upp med ett komplett nytt designprogram för trycksaker, personalens kläder, kassar och annat material i butik och restaurang. Som en del av detta inleddes också ett omfattande arbete med att förnya Lisa Elmqvists profil, bl a genom att skapa en egen hemsida för den växande verksamheten.

År 2001 fortsatte det inre utvecklingsarbetet med en ny organisation och bildandet av en verksamhetsorienterad ledningsgrupp. En ny fordonspark samt en hel del detaljförbättringar och moderniseringar av företagets lokaler och funktioner i saluhallen stod också på programmet. Bland annat konverterades ett gammalt kylrum och förvandlades till en helt ny butik.